I Hallongrottan - kulturpodden med en homotwist, pratar Catariina Salo den här gången med fotografen och konstnären Fredrika Biström. Fredrika är känd för att göra politisk konst, och jobbar också mycket med normer. Får en vara ful och måste en hela tiden upprätthålla sin regnbågsimage? Tillsammans med Fredrika funderar vi också över huruvida bisexualitet är en lätt väg ut eller om det de facto är den ideala livsstilen. Fredrika jobbar som verksamhetskoordinator på Regnbågsankan och tipsar också om vad som kommer att hända under Regnbågshelgen som precis har kört igång.

Hur är det att vara kvinna på en finlandssvensk scen? Och hur kommer det sig att bara två av tio pjäser som sattes upp under Andrea Björkholms tid på Teaterhögskolan klarade Bechdel-testet? Teater ska spegla och utmana sin samtid, menar Andrea, men det händer inte för tillfället inom finlandssvensk teater. Var ligger felet? Välkomna till fjärde delen av Hallongrottan där vi pratar om normkritisk teater!

- Jag hade ingen laglig rätt till mitt eget barn. Det är Jeanette Östmans egna ord om sitt första barn. Eftersom hon är gift med en kvinna var hon tvungen att ansöka om att få adoptera barnet som hennes fru burit på i nio månader. Trots det här är Jeanette inte bitter, hon menar att för varje par som tragglar igenom de här pappershelvetena blir det lite lättare för nästa som är i samma situation. Att leva som regnbågsfamilj i Jakobstad tedde sig först som en skrämmande tanke, men det visade sig vara alldeles fantastiskt att komma tillbaka till födelseorten. Hör mer om Jeanettes tankar i andra avsnittet av Hallongrottan.

Ellen Strömberg och Lisen Sundqvist från Jakobstad är två av de drivande motorerna bakom Jeppis Pride. Jag har träffat dem för att prata om varför de gör det här trots så mycket motstånd från allmänheten men också vad de själva tycker om Jakobstad som gayscen och livet utanför skåpet.