Den var en liten fisk som simmade i Gennesarets sjö, där Jesus enligt berättelsen gick på vattnet. Sedan 1990 anses den vara utdöd och den är inte ensam över 80 arter insjöfiskar har utrotats. Medverkande: Gunilla Linden, präst i Svenska Kyrkan och Karin Glaumann, fiskexpert på svenska WWF.

Visste du att där solstolar nu står uppradade på Medelhavets öar promenerade förr pyttesmå elefanter omkring inte ens en meter höga? De kan också vara grunden till myten om de enögda cykloperna. Medverkande: Torbjörn Ebenhard, forskningsledare vid Centrum för biologisk mångfald; Maria Lowe Fri, arkeolog.

Den var kanske det märkligaste däggdjuret på land, som hoplappad av en gris, en hare och en igelkott. Men sedan mitten av 1900-talet är 30 miljoner år av unik evolution puts väck. Medverkande: Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för biologisk mångfald.

De var de mest gigantiska fåglar som någonsin funnits tre meter höga och tunga som oxar! Men sen kom människan. Nu är de borta för alltid, från ön som är världens kanske allra märkligaste. Medverkande: Johan Lind, naturfotograf och etolog vid Stockholms universitet.

Världens största insektssvärm någonsin satte skräck i amerikanska nybyggare på prärien 290 mil lång med över tolv BILJONER gräshoppor! Men 30 år senare är den borta för alltid. Hur kunde det ske? Historien om Klippiga bergens vandringsgräshoppa är en tvillingberättelse till vandringsduvan, som ju också drog omkring i massiva flockar i Nordamerika. Men vandringsgräshoppan var ett strå vassare. 1874 uppskattades en enda svärm bestånd av 12,5 BILJONER, vara 290 mil lång, 18 mil bred och sammanlagt väga 27 miljoner ton. Svärmarna beskrevs som en snöstorm som förmörkade solen när de drog in över prärien. De slukade inte bara skördar, utan gnagade också i sig läder, trä, ull och till och med kläder på folks ryggar!  Nybyggarna på prärien fick panik. I Nebraska var det till och med lag att alla vuxna skulle jobba minst två dagar med att försöka få bort dem, annars väntade $10 i böter. Men vare sig krut, gift eller en slags dammsugare(!) hjälpte och många fick lämna sina hem.Så småningom avtog svärmarna och bönderna gjorde sig beredda på att de skulle komma tillbaka, som de alltid bruka göra ungefär vart tionde år. I Minnesota byggdes till och med ett kapell, Grasshopper Chapel, där man kunde be för att hålla framtida svärmar borta. Men åren gick och inga svärmar kom, faktiskt till slut inte en enda gräshoppa. 1902 sågs den allra sista i södra Kanada. Hur kunde den bara försvinna? Frågan gäckar forskare i över hundra år. Svaret ska ge en inblick i gräshoppornas märkliga liv, men också berätta om vilka konsekvenser människans omvandling av landskapet kan ha.I avsnittet medverkar Moa Pettersson, entomolog på ArtDatabanken.

En lysande blå fågel som varit utrotad i hundratals år. Så plötsligt upptäcks den i en tavla av självaste Paul Gauguin! Men vad kan konst egentligen kan säga om en försvunnen värld? Medverkande: Carl-Johan Olsson, intendent på Nationalmuseum.

I tusentals år levde den vid vår sida och dyrkades av oss människor. Men så utrotades den och vi var i högsta grad inblandade när vi vräkte den från sitt hem. Grottbjörnen är nog säsongens största kändis, kanske på grund av romanserien Grottbjörnens folk av Jean M. Auel. Där dyrkades det skräckinjagande djuret och var en del av stenåldersmänniskans skapelseberättelse – det var grottbjörnen själv som gav dem nya hem genom att leda dem till grottorna. Tacken för det? Utrotning.Mycket tyder nämligen att människan bidragit till att grottbjörnen försvann för cirka 22.000 år sedan, genom att vi helt enkelt vräkt dem från sina hem. Grottbjörnen var mycket ortstrogen och därigenom sårbar. Men så skräckinjagande var den inte – den var vegetarian, på samma sätt som en panda!I Borta för alltids tredje avsnitt för säsongen berättas grottbjörnens historia. Medverkar gör Erik Ersmark på Centrum för Paleogenetik och Thea Ahlner, bibliotekarie och Grottbjörnens folk-fantast.

Den var helt unik av alla fåglar. Men så inleddes en hetsjakt på grund av det senaste modet. Nu har de nyzeeländska skogarna fyllts med helt andra arter som ansågs vara bättre. På listan med djurarter vi utrotat sticker några platser på jorden ut. En är Nya Zeeland, som återkommer gång på gång. En förklaring är att hit kom människan väldigt sent. En annan att här maxade den västerländska människan sin hänsynslöshet. Historien om huian är ett praktexempel. Huian var en otroligt vacker och märklig fågel. Unikt bland fåglar hade honan och hanen helt olika näbbar, honan lång och smal, hanen kort och tjock. Bland maorierna var huian högt skattad. Visserligen jagades den och fjädrarna användes som utsmyckning, men under sommaren var det jaktstopp. Det stora knytnävslaget stod européerna för när de kom.Nu höggs skogar ner i rask takt. Huian var beroende av gammelskog där den pillar ut insekter ur gamla döda träd som en hackspett. På det en skenande jakt. Den tjusiga huian var ett måste för samlare och muséer världen över och ju ovanligare den blev, desto högre blev priset, inte minst för att dess fjädrar hade blivit senaste modet.Att den kunde utrotas spelade ingen roll. Den koloniala synen var att allt europeiskt var bättre, både människor, djur och natur. – Det som vi har i det västerländska samhället var alltid överlägset, berättar Torbjörn Ebenhard, på SLU:s Centrum för Biologisk Mångfald.Huians läte finns inte bevarat, men däremot minns en maorisk man hur den lät i en inspelning från slutet av 1940-talet. I de nyzeeländska skogarna hörs den inte längre vissla, däremot massor med taltrastar och bofinkar som européerna tog med sig hit.

Den var en tjusig liten fågel med rött på bröstet. Men mot en miljon ormar hade den inte en chans. Ormarna har utrotat nästan alla fågelarter på ön Guam i Stilla havet tack vare människan. I säsongens andra avsnitt av Borta för alltid berättas en skräckartad historia där slutet på ett krig blir början på ett annat. Det handlar om den bruna trädormen som med människans hjälp lyckats ta sig till Guam.I elva år bodde biologen Björn Lardner på ön för att forska på ormen. I Borta för alltid berättar han om förödelsen den orsakat, så att knappt någon fågelsång längre hörs. Men också följdeffekterna av att fåglarna försvann – det är numera fullt av spindlar och spindelnät!Amerikanska försvaret bedriver nu en intensiv kamp för att förhindra att ormarna sprids till fler öar. Mot ormarna på ön har man tagit till ett nytt och spektakulärt vapen: råttor som proppats fulla med huvudvärkstabletter och sedan skjuts ut från helikoptrar!

Den beskrevs som nyfiken med stora bruna ögon och var första djuret som noterades av Cristoffer Columbus. Men det första manskapet gör är att döda den början på ett halvt årtusende av förföljelse. Vad tänker du när du hör Karibien? En solstol i sanden kanske, en paraplydrink i handen? Vinden som vajar i palmerna och framför dig: det smaragdgröna havet.Västindien och Karibien är kanske sinnebilden av paradiset. Ett ord som ofta används av resebyråer. Men för inte alls länge sen var det här en helt annan värld, med mängder av varelser som idag är borta för alltid.I säsongspremiären berättar Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för Biologisk Mångfald, om det djur som kanske drabbades allra hårdast.

I ett hörn av Mexiko simmar världens minsta val. Men kanske inte så länge till. Hör den dramatiska berättelsen om hur lilla kossan försvann, där både militär och mexikanska maffian är inblandad. Medverkande: Tom Arnbom, docent i ekologi och naturvårdsexpert på Världsnaturfonden; Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för Biologisk Mångfald.

I miljoner år flög den runt som en blå juvel, men var så eftertraktad att den utrotades från det vilda. Hör om papegojan värd sin vikt i heroin som blev offer för den pågående burfågelhandeln. Medverkande: Josefina Persson, biolog och styrelseledamot i BirdLife Sverige; Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för Biologisk Mångfald.

Det beskrivs som ett paradis, men ruvar på en mörk hemlighet. Hör hur Hawaii blev fåglarnas mörkrets hjärta och om det allra senaste offret för utrotningarna som fortsätter än idag poo-ulin. Medverkande: Ulf Swenson, forskare i botanik på Naturhistoriska Riksmuséet; Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för Biologisk Mångfald.

Den har gett oss mat och dryck i tusentals år. Tacken för det: utrotning. Hör historien om ursprunget till alla våra kor som dog ut på 1600-talet och om de spektakulära försöken att få den tillbaka. Medverkande: Sofia Nestor, intendent på Livrustkammaren; Ronald Goderie, grundare av Tauros Foundation.

Den var symbol för utrotningen i USA och ansågs vara borta för alltid, men uppstod från de döda. Hör upptäckarna berätta om händelsen som skakade världen. Men var det för otroligt för att vara sant? Medverkande: Bobby Harrison, professor i fotografi vid Oakwood University; Tim Gallagher, redaktör för Living Bird vid Cornell University

Segraren är utsedd i tävlingen mot botten första däggdjuret som utrotats på grund av klimatförändringarna. Hör historien om den lilla gnagaren med ovanligt tjusig svans som drunknande och försvann. Medverkande: Louise Carlsson, Världsnaturfonden; Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för Biologisk Mångfald.

De var fåglarnas svar på giraff, upp till 3,5 meter höga. Men när människan kom gick det fort. Hör historien hur makalösa moafåglarna försvann och detektivarbetet att pussla ihop en förlorad värld. Medverkande: Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för Biologisk Mångfald

I tusentals år hyllades den i Kina som symbol för fred och välgång. Men 2002 dog den allra sista i fångenskap och floden den levde i är nu helt tom. Den är borta för alltid och också en del av oss. Medverkande: Stina Nyström, Världsnaturfonden; Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för Biologisk Mångfald.

Den utrotade djurens verkliga ikon levde sida vid sida med människan. Hör den sedelärande berättelsen om hur den försvann och den märkliga kyrkogården som är ett titthål in i en svunnen tid. Rovdjursexperten Lars Werdelin, professor på Naturhistoriska Riksmuséet, berättar vad den sabeltandade katten egentligen var för något och hur det kommer sig att vi vet något om den – nämligen via den förhistoriska kyrkogården mitt i Los Angeles där tusentals sabelkatter fastnat i geggan och dött. Han ger mig också bastning när jag säger sabeltandad tiger: ”Helt fel!” Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum på Biologisk Mångfald, menar att historien om den är facit på att utrotning har pågått så länge vi människor rört oss runt i världen.

När den upptäcktes trodde människan inte sina ögon. Men istället för ett naturens under sågs den som ett misstag av Gud, så missanpassad att det var rätt att utrota den. I säsongspremiären av Borta för alltid medverkar författaren Helena von Zweibergk som skrivit boken Mitt liv som dront. Där hon skriver hon om sin personliga relation till den mytomspunna fågeln och vill ge den upprättelse. ”Det var inte dronten det var fel på, utan människan,” säger Helena. Men trots att dronten idag är världskänd som symbol för utrotningen är det förvånansvärt lite man vet om den. Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för Biologisk Mångfald, reder ut gränsen mellan myt och sanning.

Den har varit borta från jordens yta i 4000 år. Nu är man på väg att få ullhårig mammut att återuppstå. Men vad är poängen? Och är det verkligen samma mammut eller ett Frankensteins monster? I det tionde och sista avsnittet undersöker vi idén om att göra om och göra rätt – att väcka liv i de utdöda djuren igen. Torill Kornfeldt, författare till boken Mammutens återkomst, berättar om projektet som i högsta grad är en realitet. Hon har också besökt den isolerade Pleistocene Park, där man berett plats för mammuten och i väntan på den kör runt med gamla sovjetiska pansarbandvagnar. Men projektet är kontroversiellt. Hur etiskt är det mot de elefanthonor som tvingas föda en helt annan art? Och är det verkligen en mammut som återföds? Torbjörn Ebenhard på Centrum för Biologisk Mångfald ser risken med att de djuren blir som en slags statister och menar att vi istället borde lägga resurser på bevarande.

I Sumatras bergsskogar går en noshörning omkring och sjunger. Men inte så länge till. För när skogarna avverkas spricker noshörningens skinn i solen så den dör. I nionde avsnittet av Borta för alltid hör du historien om den karismatiska sumatranoshörningen som många tror står näst på tur att utrotas. Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för Biologisk Mångfald, berättar om drivkrafterna bakom. En av dem kokar ner till vilket beslut du fattar i mataffären.

Den var en helig graal för fågelskådare i Europa. Efter år av letande lyckas ett svenskt team äntligen hitta den smalnäbbade spoven. Men glädjen över upptäckten ska snart bytas ut mot en annan känsla. I åttonde avsnittet av Borta för alltid berättar fågelskådaren Björn Andersson om itt möte med en fågelart som nu troligen är borta för alltid och smolket i bägaren som det lämnade efter sig. ”Jag såg den sista fågeln,” säger Björn.

1894 byggs en fyr på ön Stephens Island i Nya Zeeland. Fyrvaktaren som flyttar in tar med sig sin katt, Tibbles. Det ska få ödesdigra konsekvenser för en hel fågelart. Hör berättelsen om den märkliga muslika fågeln lyallklippsmygen som är borta för alltid. Men också om förövaren som bidragit till utrotning av ett antal fågelarter – katten.

Den var Stora Vänliga Jätten i verkliga livet: nio meter lång och kunde känna empati. Men bara 27 år efter upptäckten är Stellers sjöko borta för alltid. Det började med ett skeppsbrott. I femte avsnittet i serien Borta för alltid medverkar Patrik Svensson, författaren till Augustpriset-belönade Ålevangeliet, där han tar upp Stellers sjöko som skräckexempel på hur det kan gå när ett så anmärkningsvärt djur försvinner. Tom Arnbom, naturvårdsexpert på Världsnaturfonden, berättar också om vilket stort djur i havet som står näst på tur i denna obehagliga tävling som stavas utrotning – en liten val vars historia har kopplingar till mexikanska maffian.

7 december 1941 attackerar japanerna Pearl Harbour. Nästa dag ger sig USA in i andra världskriget. Det ska få avgörande konsekvenser för mänskligheten men också för en liten fågel: wakerallen. I över hundratusen år har den lilla wakerallen kilat runt på stillahavsön Wake Island. Men i samband med Pearl Harbor attackerar japanska flottan även Wake, där en amerikansk militärbas är under uppbyggnad. När amerikanerna landstiger igen efter krigsslutet så är fågeln försvunnen. Vad är det som har hänt? I avsnittet medverkar Thomas Roth, förste intendent på Armémusem. Torbjörn Ebenhard på Centrum för Biologisk Mångfald svarar även på frågan vad det spelar för roll att en fågel som wakerallen är borta för alltid.

Den födde sina ungar genom att kräkas upp dem. Nu är magruvargrodan borta för alltid. Frågan är: vem bryr sig? Det är de fula djurens förbannelse. Magruvargrodor kallas två australiska grodarter som har det helt unika och möjligen lite äckliga sättet att fortplanta sig. Eller hade. De beskrevs som nya för vetenskapen 1972 respektive 1984, men försvann plötsligt. Deras utdöende har skett i skymundan – som att ingen kom på deras begravning. Studier visar nämligen att vi är mer benägna att både forska på, uppmärksamma och donera pengar till djur som är stora och gulliga, och som vi redan vet något om. Samtidigt står en lång rad inte så tjusiga djur, bland annat groddjur, på utrotningens brant och flera har dött ut, utan att det väckt särskilt mycket reaktioner. Men nu har en rebellrörelse startats som vill ge de fula djuren en revansch. I avsnittet medverkar Johan Nylander, bioinformatiker på Naturhistoriska riksmuséet, biologen och ståuppkomikern Simon Watt bakom Ugly Animals Preservation Society samt Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på Centrum för Biologisk Mångfald.

Den var som vår egna pingvin som till och med fanns i Bohuslän. I tiotusentals år var garfågeln en del av vår kultur. Men snart ska den utsättas för en av historiens värsta massutrotningar. I avsnittet medverkar Tom Arnbom, docent i ekologi och naturvårdsexpert på Världsnaturfonden WWF. Dessutom hörs Torbjörn Ebenhard vid SLU Centrum för Biologisk Mångfald.

Vandringsduvan förmörkade himlen i USA med flockar som sträckte sig till horisonten. Plötsligt den borta för alltid. Hur kunde en fågel som fanns i miljarder utrotas på bara några decennier? I avsnittet medverkar Torill Kornfeldt, vetenskapsjournalist och författare till boken Mammutens återkomst. Dessutom hörs Torbjörn Ebenhard vid SLU Centrum för Biologisk Mångfald.

Den var så illa omtyckt att till och med staten erbjöd skottpengar. Inte ens två månader efter att den blev fridlyst dog den allra sista pungvargen på ett zoo. Allt byggde på ett missförstånd. I avsnittet medverkar manusförfattaren och författaren Ida Kjellin, Torbjörn Ebenhard, forskningsledare på SLU:s Centrum för Biologisk Mångfald och Lars Werdelin, rovdjursexpert och professor på Naturhistoriska Riksmuséet.